Countrystream

Ekopsykoterapi

Positiva känslomässiga tillstånd i förhållande till naturen

Endemophilia (grekiska; endemia ‘att vistas i’ och phlia ‘kärlek till’) är en term skapad att

Albrecht för att täcka in de känslotillstånd som hör ihop med intima relationer till platser

som människor älskar. Begreppet ligger nära topofilia (topo-plats, filia-kärlek), vilket

avser kärleken människor utvecklar till vissa platser, vare sig de är bebyggda eller av

naturtyp. Känslor av endemophilia och topofilia väcks till liv inför en älskad plats eller

regions distinkta element och kännetecken. Orden handlar om den djupt tillfredsställande

upplevelsen av hemhörighet på en plats. Det är motsatsen till och förutsättningen för

nostalgi.

Kulturella strömningar som försöker bevara och utveckla lokalsamhällens och

bioregioners unika karaktär (t.ex. omställningsrörelsen) kan ses som aktiva handlingar

att stärka människors endemophilia och topofilia. De utgör en motkraft till de ekonomiska

krafter som leder till en homogenisering av landskap, teknologi, agrikultur och kultur

(Albrecht, 2010).

I sin användning av begreppet biofilia åsyftar Fromm en kärlek såväl till mänskligheten,

som till naturen och livet självt. Denna allomfattande definition är betydelsefull utifrån ett

ekopsykologiskt perspektiv; kärleken till ‘bio’ det levande täcker även in människan. Detta

innebär bland annat att människors väl och ve behöver beaktas när ekologiska reformer

genomförs. Biologen E. O. Wilson (1984) har också skrivit om biofilia, oberoende av Fromms

psykoanalytiska utgångspunkter. Enligt Wilson är biofilia den inneboende tendensen hos oss

människor att uppmärksamma livet och livsprocesser. Människans evolution har ägt rum i

en intim samverkan med hennes omgivande miljö och de som berövas kontakt med naturen lider

av det psykiskt.

Ekofilia är ett koncept som ligger nära biofilia men som utvidgas till en vidare ekologisk

kontext än bara det levande, till att också omfatta den fysiska grund som möjliggör liv.

Livet uppstår i samspelet mellan det levande och naturelementen. Ekologiskt tänkande

som utgår från gaia-hypotesen kan ses som ett konceptuellt uttryck för ekofili. Att ge barn

positiva upplevelser av naturen och lära dem att känna förundran inför de ekologiska

sammanhangen är viktiga uppgifter som samhället behöver prioritera.

Termen solifilia skapades av Albrecht för att stå i motsatsställning till ekoförlamning.

Ordledet ”soli” går tillbaka på ordet solidaritet och ”solidus”; hel. Definitionen av solifilia är

kärlek till den sammanhängande helheten och känslor av tillhörighet och solidaritet

mellan oss, vilka ger upphov till ansvarstagande för denna helhet.