Countrystream

Psykiska problem och miljöförstöring

Utifrån ett utvidgat relationellt perspektiv kan man tala om psykiska problem orsakade av

miljöförstöring som ekopsykologiska störningar. Termen ekopsykologisk täcker in att det

är fråga om känslor som uppstår i mötet mellan människan och det större ekologiska

sammanhang som hon ingår i. Ett annat ord som föreslagits är ‘psychoterratic

conditions’, vilket myntats av en australiensisk professor i hållbarhet, Glenn Albrecht, G.

(2012). Albrecht intresserar sig för den psykiska hälsan i förhållande till tillstånd i naturen

och jorden i sin helhet. I det följande presenterar Albrechts typologi över olika

psykodynamiska tillstånd som uppträder i relationen mellan människan och hennes miljö.

Nature deficit disorder

Begreppet Nature deficit disorder, naturbriststörning, presenterades av Richard Louv

(2008) för att beskriva följderna av att våra barn inte längre tillbringar sin tid ute i naturen.

Barnfetma och ADHD anges som allvarliga följder av att barn inte längre leker utomhus.

Louv menar att socialiseringen av barnen är ofullständig utan en nära kontakt med

naturen och det vilda, eftersom personlighetsutvecklingen påverkas negativt.

Global Dread /Global fasa

Fasa är ett existentialistiskt begrepp som myntades av Kirkegaard. Inför klimathotet och

andra påfrestningar på miljön kan vi idag tala om en ekologiskt betingad fasa som ger

upphov till rädsla, ångest och sorg hos den som känner med kommande generationer

och de svårigheter de kommer att möta pga förstörelsen av livsbetingelserna på denna

planet. Utifrån ett eko- existentialistiskt perspektiv går det att identifiera tre responser på

denna fasa inför pågående och framtida ekologiska katastrofer. På ena sidan återfinns

ett icke autentiskt sätt att leva, där förnekelsen av vad som pågår framstår som det enda

sättet att förhålla sig till risken för en kommande ekoapokalyps. I andra änden finns ett

autentiskt varande som inte skyggar för realiteten i de hot som hänger över oss, vilket

leder till att individen strävar efter en ekologiskt hållbar livsföring. Emellan dessa

alternativ finns det obekväma tillstånd där individen är fast i ett ohållbart livsmönster,

trots att han eller hon är medveten om hoten, vilket ger upphov till ekopsykologiska

syndrom som global fasa och ekoångest.

Ekoångest

Ekoångest syftar på den ospecifika oro vi kan känna inför vår relation till den

livsuppehållande miljön. Den matas av dagliga rapporter om tillståndet i världen, med

stegrande koldioxidutsläpp, försurning av haven, rapporter och upplevelser av

extremväder, etc. Människor som är lättpåverkade av rapporter om människans negativa

inverkan på biosfär och ekosystem erfar en stegrande ångest över, inte bara sin egen

hälsa och säkerhet, utan också för sina efterkommandes hälsa och trygghet.

Ekoförlamning

I förhållande till klimatkrisen och miljöförstöring lider många av oss av apati. Ordet är

grekiskt och betyder ursprungligen ‘icke lidande’, och handlar om vår oförmåga eller

ovilja att känna lidande (Macy, 2013). Genom massmedia blir vi ständigt bombarderade

med alarm om jobben, hemlöshet, miljöförgiftning, svält och krig. Som känslovarelser

reagerar vi på denna information med rädsla, ilska, skuld och sorg. Men vi stänger av

inför denna information och slutar att reagera på den. Den bara går oss förbi. Apati

infinner sig som en konsekvens av dissociationen från vårt känsloliv.

Oförmågan att svara meningsfullt på utmaningar i förhållande till klimat och ekologi

handlar emellertid inte bara om ett uttryck för apati, menar Albrecht. Istället kan

handlings- förlamningen handla om ångest och upplevelser av maktlöshet inför att inte

kunna göra något, även om motivationen finns, vilket skapar handlingsförlamning.

Necrophilia

Den interpersonella psykoanalytikerna Eric Fromm utvecklade Freuds tankar om

thanatos och libido, dödsdrift och livsdrift utifrån ordparet necrofilia och biofilia. Kärleken

till döden träder fram när människor upplever att deras kärlek till livet inte tillåts att

utvecklas. I vår kultur återfinner vi nekrofilia i medie- och underhållningsindustrins

upptagenhet med våld och död. Flykten in i fiktiva världar blir ett sätt att fly medvetenhet

om den destruktion av biodiversitet och ekosystem som pågår. Samtidigt tillåter den oss

att uttrycka ett omedvetet hat mot livet självt. Under civilisationens tvångströjor,

megamaskinens och teknikvärldens dominans förvägras vi friheten att utvecklas, skapa

och leva på ett sätt som vi evolutionärt är anpassade till. Reaktionen på detta, parat med

en alltmer tilltagande vetskap om de dystra framtidsscenarier som väntar, skapar en lust

inom oss att förstöra eller passivt åse när livet förintas.

Ekofobi

Ekofobi ger upphov till tämjande, kontroll och utrotande av ogillade livsformer. Rädslan

eller hatet mot vissa arter innehåller ett förnekande av biodiversitetens värde och de

processer som möjliggör liv. I likhet med nekrofili innebär ekofobi ett avfärdande av livets

värde och representerar ett tillbakadragande i rädsla.

Solastalgia

Albercht har skapat ordet solastalgia för att fånga in de känslor av ödeläggelse och

melankoli som infinner sig när ens hemmiljö utsätts för kronisk förstörelse. Det är en

sorts vilsenhet som drabbar människor även fast de aldrig har flyttat från sina hem. Ordet

solastalgia är en sammansättning av latinets solacium; givande av tröst och desolare;

övergivenhet, samt algia; smärta, lidande. Det är den negativa responsen hos människor

som ser hur de biofysiska elementen i landskapet genomgår negativt uppfattade

förändringar. Exempel är omdaningar av landskapet pga gruvbrytning, förstörelse pga

miljögifter, rivning av gamla stadsmiljöer och lokala konsekvenser av klimatförändringen.

Nostalgia

Albrecht menar att globaliseringen leder till förstörelse av platser som vi älskar, vilket ger

upphov till en ökad förekomst av solastalgia och nostalgi som ekopsykologiska syndrom.

Nostalgi är ett ord som myntades på1600-talet för att benämna den melankoli, smärta

och intensiva hemlängtan som drabbar personer som är åtskilda från älskade platser.

Det var vid denna tid ett medicinskt tillstånd som, menade man, kunde orsaka allvarliga

mental ohälsa och t.o.m. död. Den moderna betydelsen av ordet nostalgi handlar mer

om en sentimental längtan efter en viss tid eller plats i det förflutna. Med ökade

möjligheter till snabba och billiga transporter har många människor fått chans att göra

någonting åt sin hemlängtan. Men människor som varit borta länge från sin barndoms

platser och landskap och återvänder hem för att finna att “deras” hem inte längre finns

kvar kan drabbas hårt. Likaså riskerar personer som ofrivilligt lämnat sina hemorter och

aldrig kan återvända, t.ex. politiska flyktingar och klimatflyktingar att hamna i nostalgiskt

tillstånd med melankolisk valör.

Ytterligare ekopsykologiska tillstånd eller ‘psychoterratic conditions som Albrecht inte

undersöker är rotlöshet och traumaoffer från naturkatastrofer