Det är alltmer uppenbart att vi människor inte fullt ut inser hur beroende vi är av naturen. Istället för att visa omsorg och respekt för de ekologiska sammanhang som är en förutsättning för den mänskliga civilisationen fortsätter vi att bränna fossila bränslen, släppa ut giftiga ämnen i miljön, överfiska och skövla skogar. Vi framstår som parasiter som håller på att ta livet av sin värdorganism. Till vilken nytta kan man undra? Lyckoforskning har visat att bortom en viss gräns blir inte människor lyckligare av att äga en massa saker. Istället är det kvalitén på sociala relationer, meningsfull sysselsättning och fritid som skänker lycka. Det framstår alltså som att vipå en och samma gång skulle må bättre psykiskt och leva ekologiskt mer hållbart om vi slutade rusa genom livet för att producera och konsumera allt fler varor.
Ekopsykoterapi